Text av Lena Holger

Katalogen till Ålands Konstmuseum

”Han står där och hänger med huvudet. Han har nog sålt smöret och tappat inte bara pengarna utan hela tron på att det går att lyckas med någonting. Och ändå – det finns en inre resning i den där lite blygt böjda gestalten. Fötterna pekar utåt. Han är utmejslad med streck på streck, som om han behövde stöd av flera för att hålla sig upprätt. Vibrerande säkert, trots böjen på nacken! Han är en vemodig syn, en syn som vädjar om hänsyn, som vill men ännu inte har beslutat sig för att våga. Och jag tycker om den där figuren!

Ibland får han färg och omger sig med ännu en pojkvasker, kanske en bror, och några vuxna gestalter. De är ömsom placerade i ett landskap, ömsom i en interiör eller en lekpark. Då gungar han högt. Det kittlar i maggropen. Han tar i med en våldsam gungning igen, och igen, och igen. Högre och häftigare. Han får kraft av svängningarna, en energi som kan omvandla hela rummet. Han växer och – tappar balansen. Faller och där står den där lilla grabben igen. Svartvit och streckfylld. Lite hukande, men obändig. Han ger sig inte. Han ska lyckas svinga sig ut.

Det går bara inte att bli av med honom. Han följer med mig. Tar mig i handen och berättar, tyst, lite långsamt och trevande.

Far försvann, min bror försvann, mor finns kvar och in kom en syster. Ny familj. Den gamla fräter och vill också ha plats. Alla vill vara med. Ibland måste han gunga. Gunga så högt att han kan få ut blicken över trädtopparna, långt bort, förbi stunden, förbi allvaret, förbi vardagen. Han växer. Hans värld fylls av färg, först försiktigt milda toner. Utvecklas. Blir starkare, intensivare. Sedan dyker han igen. Livet är ett äventyr.

*
Stefan Berger är skicklig. Han hittar sina karaktärer bakom strecken. Hans känsla för linjer och rörelse är stark. Det blir självständiga verk i kol eller blyerts. Ibland får färgen förstärka. Många konstnärer använder tecknandet som ett verktyg, en förberedelse för något annat. Målaren vill se sitt motiv omvandlat till en tvådimensionell yta och tränar sitt öga att få intrycken till ett och samma plan. Målarens linjer används för att forma ytan. Skulptören kan istället sägas teckna tomrummet. En skulptör vill finna en form, en volym, en helhet och kunna gå runt sitt motiv. De båda tecknar för olika syften. Att teckna betyder helt olika saker för skilda konstnärer. En studie, en övning, en skiss, ett prov eller ett fritt verk. Verk med egen resning.

Stefan Bergers figurer är till synes känsliga, försynta varelser med ett liv bortom pappret eller duken. Det är inte provocerade betraktelser utan ömsinta berättelser. Och dem går inte att glömma, när man väl sett dem.”

Juni 2010
Lena Holger

Publicerad 17 september 2010 kl. 06:00
Mammas skakiga foton blev en utgångspunkt för sonens konst
Att vara barn till en emigrant komplicerar livet.
-Det som var hem för mamma var bort för mig. När vi reste från Upplands Väsby till mammas hem i Ytterby var det en hemresa för henne. För mig var det en resa till det okända. Ytterby var väldigt lite förort, säger konstnären Stefan Berger.
KONST På lördag är det vernissage för hans utställning ”Hemvändaren” i Ålands konstmuseum. Utställningen öppnas av Lena Holger, första intendent vid Nationalmuseum i Stockholm och expert på Helene Schjerfbeck. Holger har också skrivit presentationen av Berger i utställningskatalogen.
-Hon är på väg till bokmässan i Göteborg för att presentera sin nya bok om Schjerfbeck, säger Stefan Berger.
Många versioner
Vi står mitt i utställningen som är färdighängd. Från alla väggar betraktar människorna på Stefan Bergers målningar oss precis som vi betraktar dem.
Många av motiven upprepas, det handlar om teckningar i blyerts och kol där varje streck kan ses, det finns verk som är förenklade teckningar med några inslag av färg och så finns det akrylmålningar i en luftig och ljus färgskala där man ändå kan skymta den underliggande skissen. Stefan arbetar med de olika varianterna samtidigt.
-Jag sysslar med klassiskt måleri och med de problem som klassiskt måleri har, säger Berger.
Och berättar om det drabbande mötet med målare som Edvard Munch och Lena Cronqvist.
-De har gett mig respekt för måleriet.
Att tecknandet är viktig för honom är tydligt. Hans teckningar har både auktoritet och en bevarad lekfullhet. Det är också som tecknare han belönats internationellt. Han har belönats vid den internationella tecknarbiennalen i Tjeckien 2008 och vann första pris vid World Gallery of Drawings i Makedonien i fjol. Dessutom har han nyss fått veta att han fått ännu ett pris i Makedonien. Priset kallas Golden Osten och delas ut av World Art Gallery on Paper och innebär både utställning och en vistelse i Makedonien.
Skakiga bilder
Med bilderna här vill Stefan Berger också hylla de skakiga amatörbilder som hans mamma – och massor av andra förortsmammor – tog en gång på 60-talet.
-Mamma var en usel fotograf. Det är lite skeva bilder, det kan saknas en bit av ett huvud eller en arm. Men det är väldigt mycket här-och-nu-känsla i dem, tycker sonen.
-Mamma tog bilder av sitt liv och de är inte tillrättalagda.
Fotografierna har inspirerat honom till målningarna här. Genom att upprepa motivet och utföra dem i olika teknik så fångar han också de förskjutningar som minnesbilder har. Än ser man det ena, än det andra i lite skarpare dager.
Som målare betecknar Stefan Berger sig som självlärd, även om han gått i olika konstskolor.
-Jag tvivlar väldigt mycket på att man kan lära sig måla av någon annan. Måleri måste man lära sig själv.
Han påpekar att tvivel är bättre än säkerhet för när man som konstnär börjar bli säker kan det vara ett tecken på konstens död.
-Att vara konstnär är att samla på osäkerhet, slår han fast.
Under ett par år var han också scenograf vid Dramaten men slutade med det eftersom det åt så mycket av hans energi.
I rörelse
Sedan barnsben har Stefan Berger gjort många resor mellan borta och hemma. För Stefan och många andra barn till emigranter i Stockholms förorter var förorten självklart hemma. Men om somrarna lämnade familjerna detta ”hemma” för att åka någon annanstans. Till en plats som var hemma för mamma Hillevi, men släktrötter långt ner i Sunds mylla och barndomshemmet i Jomala Ytterby. En plats där förortskillen Stefan definierades som ”Hillevis pojke”.
Idag har den pojken lämnat förorten för ett liv i Stockholms innerstad. Och så pendlar han förstås till sommarboendet på Åland. Resan mellan hemma och borta fortsätter.
Den här utställningen hänger kvar i Ålands konstmuseum till den 17 oktober.ålands

Stefan Berger instamatic 24 mars – 21 april 2007 arr Härnösands kommun Härnösands Konsthall På bokhandelsdiskarna är det numera gott om biografier, främst barndomsskildringar. Vi läser och känner igen. Det glömda får nya beskrivningar och upplagorna säljs slut.Om nu någon, som Stefan Berger, gör något liknande fast med bild, blir det inte samma reaktioner. Märkligt! Det är naturligtvis självklart att bildkonstnärer kan bearbeta sina minnen likaväl som författare, men vi ser kanske bara ”tavlor”, där det egentligen är en livskamp och ett sökande. ©Stefan Berger/BUS 2007 ”Badaren” Frågan är om det inte är i sin blyertsteckningar Stefan Berger kommer närmast i uttryck och känsla. Om vi för en stund bortser från att Stefan Bergers barndomsskildring hänger på en konsthall, med alla de konnotationer sådana rum ger, kan vi rent av få se våra egna barndomsminnen upplysta. Inte är det de allra lyckligaste stunderna han visar oss. En smygande känsla av rädsla, övergrepp och undergivenhet stiger fram. Brodern t ex, som är så stor att han närmast hör till de vuxna, lägger sin skugga över den lille pojkens dagar, men avslöjar säkert samtidigt några av de hemligheter, som hela den stora världen då tycktes vara fylld av. Som för författare är det för konstnärer, själva sökandet är viktigt, själva framkallningsprocessen, det som får dem att förstå det de trodde var glömt. … ©Stefan Berger/BUS 2007 ”Målaren och hans målning” Liksom författaren kan konstnären söka med hjälp av äldre kollegor, här med Hovdamerna av Velázques (1599-1660) som spelplan. Bilderna gjordes en gång utifrån mammans instamaticbilder och för speciella rum i hemortens stora fabrik. (Läs om det i Stefans ”förord” ). Som vi nu ser dem, får bilderna nya sammanhang. De kan bli broar in till vår egen barndom. ©Stefan Berger/BUS 2007 ”Gungan” Så tyngdlöst svävande kunde det faktiskt vara. Torgny Åström