TEXTS & PRESS
Lena Holger
Catalogue text for Stefan Berger’s exhibition at Åland Art Museum, 2010
Han står där och hänger med huvudet. Han har nog sålt smöret och tappat inte bara pengarna utan hela tron på att det går att lyckas med någonting. Och ändå – det finns en inre resning i den där lite blygt böjda gestalten. Fötterna pekar utåt. Han är utmejslad med streck på streck, som om han behövde stöd av flera för att hålla sig upprätt. Vibrerande säkert, trots böjen på nacken! Han är en vemodig syn, en syn som vädjar om hänsyn, som vill men ännu inte har beslutat sig för att våga. Och jag tycker om den där figuren!
Ibland får han färg och omger sig med ännu en pojkvasker, kanske en bror, och några vuxna gestalter. De är ömsom placerade i ett landskap, ömsom i en interiör eller en lekpark. Då gungar han högt. Det kittlar i maggropen. Han tar i med en våldsam gungning igen, och igen, och igen. Högre och häftigare. Han får kraft av svängningarna, en energi som kan omvandla hela rummet. Han växer och – tappar balansen. Faller och där står den där lilla grabben igen. Svartvit och streckfylld. Lite hukande, men obändig. Han ger sig inte. Han ska lyckas svinga sig ut.
Det går bara inte att bli av med honom. Han följer med mig. Tar mig i handen och berättar, tyst, lite långsamt och trevande.
Far försvann, min bror försvann, mor finns kvar och in kom en syster. Ny familj. Den gamla fräter och vill också ha plats. Alla vill vara med. Ibland måste han gunga. Gunga så högt att han kan få ut blicken över trädtopparna, långt bort, förbi stunden, förbi allvaret, förbi vardagen. Han växer. Hans värld fylls av färg, först försiktigt milda toner. Utvecklas. Blir starkare, intensivare. Sedan dyker han igen. Livet är ett äventyr.
Stefan Berger är skicklig. Han hittar sina karaktärer bakom strecken. Hans känsla för linjer och rörelse är stark. Det blir självständiga verk i kol eller blyerts. Ibland får färgen förstärka. Många konstnärer använder tecknandet som ett verktyg, en förberedelse för något annat. Målaren vill se sitt motiv omvandlat till en tvådimensionell yta och tränar sitt öga att få intrycken till ett och samma plan. Målarens linjer används för att forma ytan. Skulptören kan istället sägas teckna tomrummet. En skulptör vill finna en form, en volym, en helhet och kunna gå runt sitt motiv. De båda tecknar för olika syften. Att teckna betyder helt olika saker för skilda konstnärer. En studie, en övning, en skiss, ett prov eller ett fritt verk. Verk med egen resning.
Stefan Bergers figurer är till synes känsliga, försynta varelser med ett liv bortom pappret eller duken. Det är inte provocerade betraktelser utan ömsinta berättelser. Och dem går inte att glömma, när man väl sett dem.
Lena Holger, June 2010
Catalogue text, Åland Art Museum
Mammas skakiga foton blev en utgångspunkt för sonens konst
Ålandstidningen,17 september 2010
Att vara barn till en emigrant komplicerar livet.
– Det som var hem för mamma var bort för mig. När vi reste från Upplands Väsby till mammas hem i Ytterby var det en hemresa för henne. För mig var det en resa till det okända. Ytterby var väldigt lite förort, säger konstnären Stefan Berger.
På lördag är det vernissage för hans utställning Hemvändaren i Ålands konstmuseum. Utställningen öppnas av Lena Holger, första intendent vid Nationalmuseum i Stockholm och expert på Helene Schjerfbeck. Holger har också skrivit presentationen av Berger i utställningskatalogen.
– Hon är på väg till bokmässan i Göteborg för att presentera sin nya bok om Schjerfbeck, säger Stefan Berger.
Många versioner
Vi står mitt i utställningen som är färdighängd. Från alla väggar betraktar människorna på Stefan Bergers målningar oss precis som vi betraktar dem.
Många av motiven upprepas. Det handlar om teckningar i blyerts och kol där varje streck kan ses, det finns verk som är förenklade teckningar med några inslag av färg och så finns det akrylmålningar i en luftig och ljus färgskala där man ändå kan skymta den underliggande skissen. Stefan arbetar med de olika varianterna samtidigt.
– Jag sysslar med klassiskt måleri och med de problem som klassiskt måleri har, säger Berger.
Och berättar om det drabbande mötet med målare som Edvard Munch och Lena Cronqvist.
– De har gett mig respekt för måleriet.
Att tecknandet är viktigt för honom är tydligt. Hans teckningar har både auktoritet och en bevarad lekfullhet. Det är också som tecknare han belönats internationellt. Han har belönats vid den internationella tecknarbiennalen i Tjeckien 2008 och vann första pris vid World Gallery of Drawings i Makedonien i fjol. Dessutom har han nyss fått veta att han fått ännu ett pris i Makedonien. Priset kallas Golden Osten och delas ut av World Art Gallery on Paper och innebär både utställning och en vistelse i Makedonien.
Skakiga bilder
Med bilderna här vill Stefan Berger också hylla de skakiga amatörbilder som hans mamma – och massor av andra förortsmammor – tog en gång på 60-talet.
– Mamma var en usel fotograf. Det är lite skeva bilder, det kan saknas en bit av ett huvud eller en arm. Men det är väldigt mycket här-och-nu-känsla i dem, tycker sonen.
– Mamma tog bilder av sitt liv och de är inte tillrättalagda.
Fotografierna har inspirerat honom till målningarna här. Genom att upprepa motivet och utföra dem i olika teknik så fångar han också de förskjutningar som minnesbilder har. Än ser man det ena, än det andra i lite skarpare dager.
Som målare betecknar Stefan Berger sig som självlärd, även om han gått i olika konstskolor.
– Jag tvivlar väldigt mycket på att man kan lära sig måla av någon annan. Måleri måste man lära sig själv.
Han påpekar att tvivel är bättre än säkerhet, för när man som konstnär börjar bli säker kan det vara ett tecken på konstens död.
– Att vara konstnär är att samla på osäkerhet, slår han fast.
Under ett par år var han också scenograf vid Dramaten men slutade med det eftersom det åt så mycket av hans energi.
I rörelse
Sedan barnsben har Stefan Berger gjort många resor mellan borta och hemma. För Stefan och många andra barn till emigranter i Stockholms förorter var förorten självklart hemma. Men om somrarna lämnade familjerna detta ”hemma” för att åka någon annanstans. Till en plats som var hemma för mamma Hillevi, med släktrötter långt ner i Sunds mylla och barndomshemmet i Jomala Ytterby. En plats där förortskillen Stefan definierades som ”Hillevis pojke”.
Idag har den pojken lämnat förorten för ett liv i Stockholms innerstad. Och så pendlar han förstås till sommarboendet på Åland. Resan mellan hemma och borta fortsätter.
Utställningen Hemvändaren visades på Ålands konstmuseum till den 17 oktober 2010.
Instamatic
Torgny Åström on Stefan Berger
Härnösands Konsthall, 24 March–21 April 2007
På bokhandelsdiskarna är det numera gott om biografier, främst barndomsskildringar. Vi läser och känner igen. Det glömda får nya beskrivningar och upplagorna säljs slut. Om nu någon, som Stefan Berger, gör något liknande fast med bild, blir det inte samma reaktioner. Märkligt! Det är naturligtvis självklart att bildkonstnärer kan bearbeta sina minnen likaväl som författare, men vi ser kanske bara ”tavlor”, där det egentligen är en livskamp och ett sökande.
Frågan är om det inte är i sina blyertsteckningar Stefan Berger kommer närmast i uttryck och känsla.
Om vi för en stund bortser från att Stefan Bergers barndomsskildring hänger på en konsthall, med alla de konnotationer sådana rum ger, kan vi rent av få se våra egna barndomsminnen upplysta. Inte är det de allra lyckligaste stunderna han visar oss. En smygande känsla av rädsla, övergrepp och undergivenhet stiger fram. Brodern till exempel, som är så stor att han närmast hör till de vuxna, lägger sin skugga över den lille pojkens dagar, men avslöjar säkert samtidigt några av de hemligheter som hela den stora världen då tycktes vara fylld av.
Som för författare är det för konstnärer: själva sökandet är viktigt, själva framkallningsprocessen, det som får dem att förstå det de trodde var glömt.
Liksom författaren kan konstnären söka med hjälp av äldre kollegor, här med Hovdamerna av Velázquez som spelplan.
Bilderna gjordes en gång utifrån mammans instamaticbilder och för speciella rum i hemortens stora fabrik. Som vi nu ser dem får bilderna nya sammanhang. De kan bli broar in till vår egen barndom.
Så tyngdlöst svävande kunde det faktiskt vara.
Torgny Åström
Review of Stefan Berger’s exhibition Instamatic, Härnösands Konsthall, 2007
Like a Cello Sonata
Stefan Berger states that painting is similar to writing a symphony – it takes time and there is lots of things to consider – to draw, on the other hand, is like a cello sonata, less complicated and more sensitive.
How do we remember and what awakes our memories? Stefan used some particular instamatic photographs from his childhood to get in touch with his memory. Once memory was awakened he painted and thereby started the process of remembering.
Stefan uses a sensitive pallet and an expressive drawing when painting – this results in private pictures, yet not at all personal stories. The swinging, bathing and playing boys meet the viewer with an open, almost fragile expression. The paintings are in a way Stefan’s comment to his mother’s amateur photographs; they add his own memories and feelings.
Stefan says that he draws like he paints, quickly and intuitively. I think that his works are intimate and close to the subject – just like Bach’s cello sonatas. I always found that drawing truly determines the artist’s skills. It offers no shortcuts; it’s the most naked and personal way for the artist to express himself and maybe also the most difficult. The drawings meet the viewer directly. There is a strong drawing tradition in Sweden which links Stefan Berger’s works to artists like C.F. Hill, Ernst Josephson and Bror Hjort. Stefan like them has made drawing into a strong and expressive art form of its own.
Stefan Berger’s paintings in acrylic, ink and graphite combine the paintings bold and expressive composition with the drawing’s sensitivity and intimacy. This rather unique technique gives you as a viewer an intense experience. You are touched – and you remember.
Giovanna Jörgensen
*Curator, dpt Modern art
Bukowskis Auctions. Stockholm
Creator of the Children’s Library, Rum för Barn, Kulturhuset Stockholm, Sweden